Det finns inga säkra isar, men att vara säker på isen är ett måste för alla som vill ge sig ut. De tre nyckelorden är:

• Kunskap
  Det är viktigt att känna till att det finns olika isar med olika bra bärighet. Isen ser inte likadan ut överallt. Känna till isens svaga punkter. Denna kunskap bör man läsa sig till, prata med kunniga och vana isbesökare.
  
• Utrustning
  För att ge dig på isen är det viktigt att du har lämplig utrustning. Du behöver bland annat ta med dig isdubbar, ispik/isbill, räddningslina och flythjälp.
  
• Sällskap
  När man skall bege sig ut på isen skall man alltid ha minst en vuxen kamrat (utrustad med räddningslina) med sig. Det är inte säkert att man klarar av att ta sig upp ur en vak med enbart isdubbar.
  

Isens bärighet
För att bedöma is isens bärighet använder man en ispik, och gör ett kraftigt lodrätt slag med piken. Tränger det inte upp något vatten ur hålet kan man våga tro att isen håller att gå på för en vuxen person av normalvikt.

Faror på isen
Exempel på områden där det kan vara tunnare is är; där vattnet under är i rörelse, där något isolerar, leder värme etc. Vid dessa platser skall man vara extra uppmärksam: Vass, råk, brygga, bro, udde, avlopp, utlopp, inlopp, sund, grund, vindbrunn.

Olycka på is
När du skall hjälpa någon som gått igenom isen bör du tänka på följande:

• Låt dig inte gripas av panik. Om personen är vid medvetande och inte har ansiktet under vattnet kan du ta det lugnt och planera räddningen ordentligt. Vinterkläderna gör att det dröjer 10-15 minuter innan personen blir så påverkad av kylan att gripförmågan och reaktionsförmågan blivit allvarligt nedsatta. Det finns ingen anledning att i riskera din egen säkerhet och kanske hela räddningen bara för att vinna några minuter. En livräddare som ligger i en annan vak är inte till så stor hjälp!
  
• Närma dig vaken från samma håll som den nödställde kommit. Där höll isen för honom innan han gick igenom och då bör den också hålla för dig om du beter dig rätt.
  
• Känn dig för med ispiken. Lugna och uppmuntra den nödställde.
  
• Sträck aldrig fram din egen hand till den nödställde! Detta är regel nummer ett när du skall rädda någon ur vattnet
  
• Ha alltid något emellan dig och den nödställde, den så kallade "förlängda armen". Det kan vara din ispik, en räddningslina, en livboj, trädgren etc.

Förlängda armen
Är isen stark ända fram till vaken kan du sträcka fram din ispik. Ta ordentligt spjärn med skridskorna och dra upp den nödställde. Är isen svag behöver du något längre, till exempel din räddningslina eller en livboj med lina som du kan kasta ut till den nödställde.

Är avståndet för långt kanske du behöver lägga dig ner och försiktigt hasa dig så nära att linan räcker fram, och sedan kasta ut linan till den nödställde.

Även du måste vara säkrad med en lina till kamrater på säker is. Kolla att den nödställde har fått ett säkert grepp om linan. På Hansalinan finns en ögla att stoppa in handen i. Ingen skall behöva drunkna därför att hans stelfrusna händer tappar taget om linan. Samtidigt som du drar i linan hjälper den nödställde till att ta sig upp med sina isdubbar. Det bästa är om den nödställde kastar upp sin räddningslina som är fastsatt i midjebältet på ryggsäcken. Då har han båda händerna fria och kan arbeta sig upp med hjälp av isdubbarna samtidigt som du drar i linan.

Ring larmnumret 112
Ta aldrig för givet att det går att klara räddningen utan hjälp. Försök att få någon att ringa larmnumret 112. Om inte annat så för en snabb ambulanstransport av nedkylda