Hemma hos din bokhylla

Nu introducerar vi en intervjuserie här på biblioteket!
Det är ett annorlunda hemma hos-reportage. Varje kvartal kommer en ny intervju att läsa och bli inspirerad av.
På samma gång lär man känna Hörbys olika bokälskare!

Är du intresserad av att själv bli kvartalets läsare?

Hör av dig till Förste bibliotekarie Måns Söderberg.  
 

Kvartalets läsare 2015:2 

Susanne Meijer

Susanne är 51 år och arbetar som kommunalråd i Hörby kommun. Hon är tjänstledig från arbetet som distriktssköterska. 

Det är otroligt smickrande att bli inviterad till att vara kvartalets läsare. När Måns Söderberg frågade mig var jag positiv direkt – ett dylikt erbjudande kunde jag bara inte tacka nej till.

En av mina brister är att jag är en kronisk tidsoptimist, så nu tre månader senare sitter jag här i mitt lilla hus vid tangenterna, och inlämning bör ske ikväll, Klockan är nu 19.15...

Till detta skall sägas att en av mina stora fördelar är att jag är en kronisk optimist och att jag alltid ser möjligheter. Efter lite funderingar och granskningar av mina bokhyllor så har jag valt ut ett antal böcker som varit mig nära under mitt liv och i olika livsperioder.



Mina första bokminnen
Jag kan inte minnas att vi var en läsande familj, vi var ute i naturen, byggde hus och TV:n hade hög status. Mina första skarpa minnen av böcker är från första klass då jag sju år gammal fick boken Robinson Crusoe av min mor och far. Boken som är en klassiker gavs ut i England 1719 och kom i svensk översättning 1824. Den handlar om en man som överlever ett skeppsbrott, och boken utspelas på en öde ö, där han lever ensam i 28 år. Crusoes följeslagare på ön är Fredag, som fick sitt namn efter den dag de träffades.

 
Själv kom jag till Hörby som 9-åring, och började i Osbyholms byaskola i tredje klass. Att komma från storstaden till lilla Hörby var inte helt okomplicerat; inga kamrater, inget nätverk och mina föräldrar hade strandat ute på landet utan grannar – hur kul tror ni det var?  Jag tror att jag fick stöd i böckerna och i skrivandet då jag skrev mycket och hade brevvänner världen över. Jag kan verkligen påstå att jag gjorde mitt bästa för att brevbäraren skulle ha fullt upp. Robinsonboken speglade mig i min ensamhet. Den handlar om överlevnad men även praktisk verksamhet för att komma vidare i livet. Robinson är en stark människa som satte sina spår i mig som barn.
 


Läste mycket och fort
Jag och mina syskon lekte ofta bibliotek när vi var små. På den tiden fanns inte digital utlåning, men stämplar sist i boken. Robinsonbokens stämpel visar att det var Susanne som var låntagare och den skulle återlämnas 1/5 1974.
 
Jag tillbringade mycket tid i biblioteket som på den tiden låg i samma lokaler som restaurang Valentino nu finns i. Vi läste böcker, tidningar och provlyssnade LP-skivor i lyssnarhörnan. Jag älskade verkligen den speciella doften av gamla böcker. Det var en trygghet som var full med härliga berättelser och äventyr.
 
Även skolbiblioteken var välbesökta, och det var framförallt ungdomsdeckare under småskolan som lästes; Kittyböcker, Vi Fem och Vi Sex ungdomsdeckare. Böckerna handlade om driftiga ungdomar och tillsammans med Astrid Lindgrens böcker utvecklade det ett patos mot orättvisor.  Jag läste mycket och fort och på skolbiblioteket fick vi till mitt förtret endast låna ett begränsat antal böcker. Idag lever jag efter mottot att biblioteken är ett vardagsrum i samhället, till för alla, och extra viktigt för människor som av olika skäl har det ansträngt i livet. Det blir en källa för kultur, upplevelser och gemenskap.
 
Tusen och en natt
Som vuxen har jag läst det mesta i deckarväg och är nog lite nördig här. Senaste boken var Lars Keplers Stalker som mer är en psykologisk deckare med samhällskritiskt fokus. Jag är mycket förtjust i Kepler, Stieg Larsson och Dan Brown.
 
En annan bok som betyder mycket för mig är Tusen och en Natt, som jag fick i gåva av tant Helga 1966. Det var min mormor Elsas bästa kompis. Helga var en rynkig, rökande och väldigt varm kvinna som bodde i en omodern liten lägenhet på Möllevången i Malmö. Jag kan fortfarande känna lukten av hennes rökiga och mörka lägenhet och alla hennes böcker i den mörka lägenheten. Möjligen är det hennes anda som lever kvar i mig – att inte kunna skiljas från en enda bok.
 


I mitt yrke som distriktssköterska har jag ofta använt mig av litteraturen för att sammanfatta svåra samtal, och friska upp möten med bokreflektioner.  För mig ger detta en närhet i mänskliga relationer och en möjlighet att i svårigheter finna nya infallsvinklar. Detta ledde till att jag på en av mina arbetsplatser ordnade med en bokbytarhörna, eftersom jag hade några patienter som tog med flera kassar böcker till mig istället för att slänga dem. Att slänga böcker vore för mig ett helgerån. Man slänger inga böcker. Det blev till slut ganska många böcker för mig att ta hem, och bokhyllan ökade i storlek.
 
Flera bokhörnor i huset
Mary Kingsley, forskningsresande i Västafrika, skriven av Signe Höjer 1973, är en helt underbar tummad pocketbok som jag läst många gånger. Mary Kingsley var hemmadottern i ett viktorianskt hem, och hon skötte sin far och broder. Märkligt nog var hon motståndare till kvinnlig rösträtt och såg fördelar i kolonialismen. Hon var dryga trettio år då hon reste som upptäckresande till Afrika och var en bit över trettio innan hon kunde förverkliga sin dröm; att resa i Afrika. Vi får följa med i en underbar reseskildring, med en stark kvinna klädd i lång fotsid klänning och hatt.
 
Eftersom jag bor i ett mycket litet rött trähus så har jag några bokhörnor spridda i huset.
 
 
Min tonårsperiod kantades av ett starkt uppvaknande i samhällsfrågor. Några böcker som gjorde djupt intryck var omläsning av Anne Franks Dagbok, och ett antal böcker om suffragetternas kamp i England. Det var böcker som satte djupa spår, då jag uppfattade behandlingen av suffragetterna som väldigt orättfärdig. Sedan blev det Brott och straff  av Fjodor  Dostojevski. Den sägs av vissa vara världens mest berömda roman.  Den gavs ut 1866, och vi får följa den fattige studenten och mördaren Raskolnikov på hans febervandring genom S:t Petersburg. Boken speglar klassamhället, fattigdom och galenskap. Jag läste också Jean–Paul Sartres Äcklet, Simone de Beauvoirs Det andra könet och Karin Boyes Kallocain, som är en dystopi men även förmedlar en tro på att människan kan skapa en framtid.
 
Som nittonåring läste jag ett år på allmän linje på Skurups folkhögskola och då upptäckte jag hur kul det var att studera. Därefter har studier alltid kantat min yrkesverksamma bana, och i mitt hem finns en hörna med facklitteratur.
 


Böcker som väntar på läsning
Barrikaden valde mig handlar om Ada Nilsson som föddes 1872 då kvinnor i Sverige inte hade rösträtt. En gift kvinna förfogade då inte över sin egendom eller några egna pengar. Kvinnorna fick ta studentexamen, men bara som privatister. Året därpå fick de rätt att läsa vid universitet, men de fick inte läsa teologi eller högre juridik, och efter examen fick inte kvinnan lov att arbeta i statens tjänst. En ytterst aktuell bok. Vi måste lära av historien för att förstå vad kvinnor i odemokratiska länder har att hantera. Kan du reflektera över detta så får du en förståelse för hur det är att leva under förtryck, och av känslan av att fly till ett annat land, med den utsatthet med en ständig hemlängtan som finns hos den flyende.
 
På sängbordet har jag halvlästa Reinfeldteffekten, som är häpnadsväckande då det gäller att förvränga ord som ”Det nya arbetarepartiet – ett parti för de som arbetar ” och inte för de som är i utanförskap. Boken tar tydlig upp hur Nya Moderaterna studerat den amerikanska valrörelsen sätt att använda ord så de blir mjukare. Till exempel så uttalar Moderaterna inte ordet privatiseringar utan talar i stället om mångfald. En läsvärd bok för den som vill lära sig hur politiska strategier kan ske. Vi får bekanta oss med termer som politiska nördar och politiska säljare.
 
Loppisfynd från 1941
Trots att jag har så många böcker så fortsätter jag att införskaffa nya och det senaste loppisfyndet bland mina fackböcker är Hälsovård och sjukvård för hus och hem av Ragnar Huss, docent och förste läkare, utgiven 1941 av bokförlaget Norden, Malmö. Det bästa med denna bok är att då jag nu i skrivande stund bläddrar igenom den igen, hittar ett urklipp, Kursen i sexualfrågan, ett utdrag av Professor Essen-Möllers föreläsning. Det är ett resonemang om kamratäktenskap istället för det ohygieniska agerandet med lösa förbindelser, som skall benämnas prostitution och är förenat med smitta, enligt föreläsaren.
 
Under åren jag bodde i Stockholm så läste jag mycket av Agnes von Krusenstjerna, Sven Delblanc och Selma Lagerlöf. Jag hade då mitt litterära uppvaknande vilket sammanföll med ett rikligt intag av kultur för min del, bland annat i egenskap av kulturombud för Kommunal, både för att stimulera medlemmarna till läsning och till att nyttja teater och film. Jag hade ständigt ett bokupplag med mig. Speciellt bra var ”En bok för alla”, billiga pocketböcker som var lättillgängliga för personer som inte var läsvana. Dessa böcker hade jag i personalrummet i en resväska som packades upp och ner för försäljning till övrig personal.
 
Att våga nya saker
Som förälder har jag läst mycket för mina två fina döttrar. De böcker som jag gillade bäst var Mamma Mu och Kråkan. Helt underbara teckningar och en ko som ville göra det som inte alls förväntas att en ko skall göra. Det är inspirerande och utmanande för oss alla. Att våga prova det vi inte tror att vi kan.  Här försvann mina fördomar mot kor att de bara står och glor. Nä, kor är kloka och vågar prova på nya saker. Det önskar jag att ni alla skall våga. Att våga är att för en stund tappa balansen och snart finna stabilitet igen.
 
Under en tvåårig utbildning då jag läste till samtalsterapeut i psykosyntes kom jag i kontakt med Roberto Assagioli som räknas som psykosyntesens grundare. I sin syn på viljan är han influerad av såväl utvecklingen inom existentiell, humanistisk och transpersonell psykologi, som av äldre psykologiska traditioner. Jag rekommenderar två böcker för dig som vill arbeta med dig själv och din inneboende kraft. Böcker som visar vilka roller du spelar, ger dig metoder att utforska dina dolda sidor och skärper dina sinnen och väcker din intuition. Det är Bli den du är av Piero Ferrucci och Om viljan av Roberto Assagioli.
 
Med detta tackar jag för ordet och skulle vilja skicka stafettpinnen vidare till Thomas Lindberg i Oderup, en otrolig bokälskare.
 

 

Måns Söderberg
Förste bibliotekarie
0415-78452

E-post E-post