Bloggen är vilande
Om du är ny besökare kan du använda våra tidigare boktips. Vi hoppas att du hittar något som väcker ditt intresse. / Måns
Annorlunda barndomsskildring
Degen, Michael: Alla var inte mördare: en barndom i BerlinMånga har skrivit skildringar om hur de, mot alla odds, lyckades överleva det andra världskriget. Den här skildringen är skriven av Michael Degen, i sitt hemland Tyskland välkänd skådespelare. Han växte upp i Berlin, och tillsammans med sin mamma lyckades han ta sig igenom kriget med livet i behåll. Pappan hamnade i koncentrationsläger och dog, storebror lyckades mamman skicka till Palestina. Mamman och Michael överlevde i Tyskland genom att gömma sig hos olika människor. De människor som gömde dem tog stora personliga risker genom att göra det.
Mamman ser en dag att invånarna på deras gata transporteras bort med lastbilar. Hon fattar sig kvickt och sliter av stjärnorna från deras ytterkläder, packar ner det mest nödvändiga i ett par väskor och hon och Michael promenerar sedan djärvt förbi de uniformerade männen. De lyckas i början få relativt bekväm inkvartering i normala hem, hos människor som gömmer undan dem. Senare tvingas de gömma sig i en kolonistuga som är nära nog ouppvärmd. Utmärkande drag i boken är den utpräglade berlinhumorn som hjälper människorna när tillvaron blir alltför tuff, och också de varma men ändå ärliga porträtt som författaren tecknar av alla de människor som kommer och går i deras liv under de hårda åren under kriget./ Gunilla
Smalspårigt
De senaste två veckorna har jag gjort två erfarenheter. Först såg jag tv-programmet Babel.
I det mötte två deckargiganter varandra: Jens Lapidus och Dennis Lehane.
Båda har stora välförtjänta framgångar och publiceras på stora förlag.
Den andra erfarenheten jag gjort var i onsdags då jag tillsammans med alla andra bibliotekschefer i Skåne tog del av Kulturutredningens synpunkter på litteraturen i framtiden. En av utredningens referenspersoner var Stewe Claesson. Han är författare och även en av Sveriges främsta översättare av amerikansk modern poesi. Stewe anser att de två främsta förlagen för poesi i Sverige idag är Tranan i Stockholm och Ellerströms i Lund.
Hur låter det när två så kallat "smala" författare skriver om mord och död? På försök plockar jag fram två böcker ur bibliotekshyllan: Stewes översättning av Mark Strand Det pågående livet på Ellerströms förlag och Federico Garcia Lorcas Poet i New York, utgiven på Tranans förlag.
Federico Garcia Lorca föddes 1898 och blev mördad 1936. Boken En poet i New York kom ut efter hans död 1940. Garcia Lorca är även känd som dramatiker: Hans pjäser Bernardas hus och Blodsbröllop spelas än. Så här kan det låta när han skriver om ett mord;
Mord
Hur gick det till?
En rispa på kinden
Det är allt!
En nagel som klämmer stjälken
En nål som sticks in
Tills den finner skrikets små rötter.
Och havet slutar röra sig.
Hur, hur gick det till?
Så här.
Släpp mig! Var det så här?
Ja
Hjärtat gick ensamt ut.
Oj oj stackars mig!
Mark Strand är en av den amerikanska moderna poesins betydelsefullaste personer.
Han debuterade 1964 och fick bland annat Pulitzerpriset 1999. Döden finns naturligtvis med även hos Mark. Här funderar han på sin egen;
Jag tänker inte på Döden
men Döden tänker på mig.
Han lutar sig tillbaka i fåtöljen, gnuggar händerna stryker
sitt skägg och säger: " Jag tänker på Strand, jag tänker att
en av de närmaste dagarna kommer jag att vara här utanför och
svinga min lie och hålla upp timglaset mot månen när Strand kommer...
Det är viktigt att alla fyras röster hörs -vilket är möjligt tack vare så kallat litteraturstöd.
Som läsare kan du hitta pärlor på alla hyllor, i alla genrer. Prova något nytt och udda då och då. Glöm inte bort de så kallat smala - minns att de smalaste knivbladen skär djupast. / Måns