Jan Fridegårds bok Torntuppen är en skön lugnande bok om man någon gång oroar sig för att livet trots allt inte varar för evigt. Den är kanske extra bra att läsa nu i höstens tid när även naturen lägger sig till vila och löven sakta faller för att förenas med marken. Min mormor kände alltid ett stilla vemod innan almarna fällt sina sista gula löv. Sen kändes det bättre för henne igen. Att läsa Fridegårds Torntuppen är bra läsning i Allhelgonatid då vi med tacksamhet minns de vi mött och som inte längre är med oss.
Huvudpersonen i Torntuppen är en gammal man som plötsligt märker att hans krämpor försvunnit under den gångna natten. Och han kan se genom stugans tak hur kråkorna flyger ovanför honom. Han är så lätt att han svävar och han känner ingen oro för något. När exakt han dog märkte han inte. Det gick så lätt just som när ett blad faller.

En annan bok som har med temat att göra är en faktabok av Tomas Sjödin. Boken heter Eftervärme. I den berättar Sjödin hur han blir uppringd på natten under sin semester. Han bor på ett hotell på en semesterort. Han är präst och en man har just avlidit i hotellobbyn.
Det får Sjödin att fundera vidare kring hur vi lever våra liv och hur vi uppfattas av de efterlevande. Hur många av oss lämnar tacksamma minnen efter sig. De känns som den eftervärme solen lämnat särskilt varma dagar och som är så ljuvlig när dagen går mot sitt slut.

Om du vill berätta för ett litet barn om döden så är kanske Ulf Nilssons bok Adjö, Herr Muffin ett bra val. Det handlar om det lilla marsvinet Herr Muffin som nu är ett gammalt marsvin. Muffin tänker tillbaka på gamla tider. Och så en dag får han ont i magen ...  / Måns