Curiol, Céine: Utrop
Den här boken vägrar lämna mig ifred. Långt efter det att jag har läst sista sidan förföljer den mig och får mig att grubbla. Det är som när man har sett en film och blivit riktigt gripen. Stämningen stannar kvar inom en och frågorna blir bara fler och fler ju mer man funderar. Ytligt sett handlar Utrop om en kvinna i 30-års åldern som arbetar med att ropa ut avgångstider vid den franska järnvägen i Paris. Hon älskar en man som har ett förhållande med en annan kvinna som heter Ange, ängel. Varken bokens huvudperson eller mannen hon älskar har något namn. Detta gör att de blir som undanglidande skuggor i en surrealistisk värld. Den namnlösa kvinnan är besatt av mannen och hela hennes liv går ut på att vänta på honom. Medan hon väntar går hon runt i Paris skumma kvarter och träffar på underliga existenser som hon ibland följer med hem. Fastän hon träffar många människor känns det som att det inte är några verkliga möten. Beror det på att hela hennes energi är bunden till mannen hon älskar eller på att hon inte har någon egentlig identitet? Hon är en av de ensammaste romanfigurerna jag har mött. Boken får ett oväntat slut som får en att le stort. Äntligen! tänker man. Mer tänker jag inte avslöja. / Annette