Sven Nordqvist har skapat ännu ett underverk - Var är min syster?
Jag minns så väl när jag första gången mötte Sven Nordqvists böcker. Det var i Borås. Jag gick på bibliotekshögskolan där och i det stora biblioteket fanns också en barnavdelning. Senare i veckan skulle jag ut och bokprata för en klass barn och jag letade litteratur.
Mitt bland alla i och för sig trevliga böcker stannade jag upp i bläddrandet bland bilderböcker. Vad var det här? Sidorna bladades igenom - först hastigt - sen allt mer dröjande. Till slut satte jag mig ner. Borta var alla tankar på studieplanering, tentor och andra bekymmer. Jag satt ensam i en hörna där och bara log och mådde bra. När den ena boken var slut hämtade jag nästa. Och nästa igen.
Jag blir salig när det kommer en ny Sven Nordqvist. Och nu har det hänt igen. Han har lämnat Pettson och Findus bakom sig. Men den här berättelsen är lika bra - nej bättre tecknad. Det är den överväldigande mångfalden bland mucklor, finurligheter och yra hönor som är så ... underbar. Man försjunker undan stressen. Den här berättelsen har han tänkt på i ... jag minns inte... var det tolv år? Eller mer?
I alla fall är det hans allra första drömmar om en bok som nu mognat och blivit till omslag och sidor. Och vi läsare, gamla som unga, kan bara glädjas. Den här boken tänker jag nog prata om på Läsecirkeln förresten! Har Du några böcker att tipsa om som kan läsas av alla åldrar?! Mejla! / Måns