Nicke och Robin har varit tillsammans i tolv år och har två barn ihop. Nicke är notoriskt otrogen men står ändå som ett levande frågetecken när Robin en dag lämnar honom. Han finner sina saker nedpackade i flyttkarkartonger och utanför huset ligger hans älskade leksakssamling sönderslagen. Att säga att Nicke bryter ihop är att uttrycka det lindrigt. Utan Robin är han ingen. Hon var den som gav hans liv struktur och mening och nu står han utan allt: hem, pengar, jobb och inte minst, sina barn, Först gör han allt för att Robin ska ta honom tillbaka men när han inser att det är lönlöst börjar hans sökande efter ett eget liv. Hela boken utspelar sig under en enda hektisk vecka men det hinner hända otroligt mycket. Trots att Nicke är en drummel kan man inte låta bli att känna sympati för honom. Han är bara människa med både fel och förtjänster och så väl medveten om att han inte är så cool som han skulle vilja vara. Det kändes lite vemodigt att efter sista sidan slå ihop boken, som att man förlorat en vän. Är det inte så med alla bra böcker? / Annette vik. bibliotekarie