Bengt Berg har skrivit boken Intet nytt under solen. Jo. Betraktelser.
Det är en klurig titel. Vi tycks känna igen mycket av det Bengt Berg skriver om. Den resande katten på tåget. Udda kaféer, naturens grönskimrande värld. Men ändå - något är nytt.
När jag läser de här korta texterna får jag samma känsla som när jag på morgnarna lyssnar till P1:s tankar för dagen. Den lästa texten varar kanske fem minuter. Knappt det ibland. Men den får mig att koppla av och för en stund får jag följa med någon annan på tur i tankens vidunderliga landskap. Vi går inte så långt - men jag anar djupet och svängarna på de slingrande vägarna när författaren låter sina små historier lösas upp. Som när han låter mig ana en färd till Indien. Hur en ko förpassar honom rakt in i ett bröllopsfölje med ett snabbt huvudkast. Och skildringen av pappans död är så mänsklig, helt storslagen i sin vardaglighet. Pappans blick blir stor en sista gång när han ser på världen. Och så glider blicken in i nästa värld - och slocknar.
Att läsa Bengt Bergs betraktelser av tillvaron tycker jag är som att tvätta min trötta hjärna. Jag får hjälp att skölja ur det gamla och slitna intrycken. Stressen och det onödiga. Istället kommer för en stund stillheten in som gäst och jag kan erfara den stilla glädjen av att vara. / Måns