Snart 40-årig förskolelärare med författardrömmar som bor i källarvåningen hemma i sin pappas hus. Så skulle man kort kunna beskriva huvudpersonen Laura i Christine Falkenlands nya roman Vinterträdgården. Det är en vacker, vemodig och lite sorglig berättelse om omöjlig kärlek och viljan att skapa. Lauras liv har stagnerat och i ett försök att komma vidare anmäler hon sig till en skrivarkurs. Ungefär samtidigt blir hon bekant med mamman till ett av barnen på förskolan, Shahrzad, en mörk skönhet från Iran. Laura blir handlöst förälskad, ja näst intill besatt av tanken på att erövra henne. De båda kvinnorna inleder en kärleksrelation, trots att Shahrzad är gift. Kärleken får poesin att flöda. Laura skriver vackra och passionerade dikter som hon dock aldrig visar för de andra eleverna på skrivarkursen. Ingen får veta att hon älskar och åtrår en annan kvinna. Hon säger på ett ställe i boken att det är Shahrzad hon vill ha, oavsett om hon är man eller kvinna. Det är inte könet hon älskar utan personen. Falkenland är en mästare på att gestalta människors inre liv och det är en njutning att läsa hennes böcker. Lyckost den som ännu inte har läst Vinterträdgården! / Annette