Smalspårigt
De senaste två veckorna har jag gjort två erfarenheter. Först såg jag tv-programmet Babel.
I det mötte två deckargiganter varandra: Jens Lapidus och Dennis Lehane.
Båda har stora välförtjänta framgångar och publiceras på stora förlag.
Den andra erfarenheten jag gjort var i onsdags då jag tillsammans med alla andra bibliotekschefer i Skåne tog del av Kulturutredningens synpunkter på litteraturen i framtiden. En av utredningens referenspersoner var Stewe Claesson. Han är författare och även en av Sveriges främsta översättare av amerikansk modern poesi. Stewe anser att de två främsta förlagen för poesi i Sverige idag är Tranan i Stockholm och Ellerströms i Lund.
Hur låter det när två så kallat "smala" författare skriver om mord och död? På försök plockar jag fram två böcker ur bibliotekshyllan: Stewes översättning av Mark Strand Det pågående livet på Ellerströms förlag och Federico Garcia Lorcas Poet i New York, utgiven på Tranans förlag.
Federico Garcia Lorca föddes 1898 och blev mördad 1936. Boken En poet i New York kom ut efter hans död 1940. Garcia Lorca är även känd som dramatiker: Hans pjäser Bernardas hus och Blodsbröllop spelas än. Så här kan det låta när han skriver om ett mord;
Mord
Hur gick det till?
En rispa på kinden
Det är allt!
En nagel som klämmer stjälken
En nål som sticks in
Tills den finner skrikets små rötter.
Och havet slutar röra sig.
Hur, hur gick det till?
Så här.
Släpp mig! Var det så här?
Ja
Hjärtat gick ensamt ut.
Oj oj stackars mig!
Mark Strand är en av den amerikanska moderna poesins betydelsefullaste personer.
Han debuterade 1964 och fick bland annat Pulitzerpriset 1999. Döden finns naturligtvis med även hos Mark. Här funderar han på sin egen;
Jag tänker inte på Döden
men Döden tänker på mig.
Han lutar sig tillbaka i fåtöljen, gnuggar händerna stryker
sitt skägg och säger: " Jag tänker på Strand, jag tänker att
en av de närmaste dagarna kommer jag att vara här utanför och
svinga min lie och hålla upp timglaset mot månen när Strand kommer...
Det är viktigt att alla fyras röster hörs -vilket är möjligt tack vare så kallat litteraturstöd.
Som läsare kan du hitta pärlor på alla hyllor, i alla genrer. Prova något nytt och udda då och då. Glöm inte bort de så kallat smala - minns att de smalaste knivbladen skär djupast. / Måns
Helg betyder nya böcker!
Kom in och kolla in nyhyllan på andra våningen! Du vet väl att vi varje fredag - lördag ställer ut sprillans nya böcker mitt emot internetdatorenra på andra våningen? Så kom in och fynda bland helt ocirkulerade böcker!Jag tänkte tipsa dig om den här:
Joshua Ferris har skrivit den roliga boken Så fick vi se slutet. Den handlar om kontorsliv i USA. Boken är en kultbok i vardande och har blivit väldigt populär. New York Times skrev: En av årets tio bästa böcker. Time skrev: Rolig som The Office, sorglig som en övergiven häftapparat. Så fick vi se slutet är något så sällsynt som en roman som känns fullständigt samtida, och en bedövande angelägen komedi. / Måns
Boooh! Spöken!
Var Du med på föreläsningen i måndags 2 februari? Inte? Då kan du ju läsa föreläsarens bok - Skånska spöken av Stefan Isaksson! Författaren är etnolog och ljudtekniker, utpräglad agnostiker och har skrivit boken utifrån sin övertygelse att spöken inte finns. Boken är en redogörelse för skånsk folktro och väldigt läsvärd.
Sen är det upp till envar att dra sina egna slutsatser... Vänta! Var det inte något som rörde sig därute? Där bortom gärdsgården? Något ... vitt? / Måns
Tekniker och obducenter
Deckare har länge varit populära. Som alla genrer utvecklas deckargenren och har nu en tydlig undergrupp: kriminaltekniker och obducenter. Vi möter dem både i böcker och i filmer. Det är teknikerna eller obducenterna som kommer med nya uppgifter som får fallen att ta nya vändningar. Plötsligt riktas sökljuset åt nya håll - snaran stramas åt kring den lömske mördaren.
Att läsa om obducenters kunskap eller teknikers metoder ger berättelsen ett speciellt stuk. Det blir en speciell vinkling av genren där man kan fascineras av naturvetenskapliga upptäckter, fakta och framsteg. Inte minst då författaren är obducent själv och faktiskt kan skriva från egenupplevda erfarenheter.
Patricia Cornwell har skrivit åtskilliga böcker om obducent Kay Scarpetta. En av dessa är historien om Rovdjuret. Jag tror att hon har ganska många läsare. Men i sammanhanget skulle jag vilja puffa för Simon Beckett som skrivit Dödens kemi och även Skrivet i eld. I dödens kemi möter vi läkaren som flyttat ut på landet efter en tragisk händelse. Han arbetar på en lokal liten läkarmottagning då en bybo mördas. Plötsligt visar det sig att han är rättsmedicinare egentligen. Och det är just i beskrivningen av arbetet med kvarlevorna i det höga gräset som man inser hur djupa kunskaper som krävs för att kunna lösa mord.
En annan spännande bok är På måndag död av Kathy Reichs. Tittar Du på tv-serien Bones? Då kan du följa den via boken och få ursprunget! Reichs är faktiskt obducent på riktigt! Och det märks när hon skriver. Boken utspelar sig i Canada, en något annorlunda miljö jämfört med det evigt brittiska eller amerikanska som vi annars ofta möter. Reichs har även skrivit böckerna Dödligt beslut och Död idag.
Jag har fått rekommenderat, men skam till sägandes, ännu inte hunnit läsa något av Jeffrey Deaver. Här möter vi kriminalteknikern Lincoln Rhyme och hans kollega Sachs. Deaver har skrivit flera böcker om Rhyme, bland annat Mannen som försvann.
Pröva gärna en sådan här deckare! Det ge ren speciell tvist om du gillar faktaböcker. / Måns