Jätteloka odlades tidigare som prydnadsväxt i trädgårdar. Deras stora blomflockar och monumentala uppenbarelse gjorde arten mycket populär och deras härdighet gjorde att de ofta blev långlivade. Idag odlas inte jättelokor eftersom de är alltför konkurrenskraftiga och det visat sig att deras saft som innehåller furokumariner, kan ge upphov till kontakteksem och svårläkta sår då den kommer i kontakt med huden i solsken. Naturvårdsverket rekommenderar att arten skall utrotas, inte bara för att dess saft orsakar hudbesvär, utan även för att den på många håll i Sydsverige invaderar naturliga biotoper och tränger ut inhemska växtarter.
 
Eftersom växtsaften utsöndras på olika delar av växten, alltså inte bara på snittytor, kan man få på sig skadliga mängder bara genom att oskyddad eller med tunna kläder gå igenom ett bestånd.

För mer information, se naturvårdsverkets Bekämpning av jättelokan. (pdf, 2,4 MB)