Anhörigvårdare – en livsviktig men ofta osynlig insats i samhället
Anhörigvårdare spelar en avgörande roll i samhället, men deras insatser är ofta osynliga. Anhörigkonsulenten Lena Persson berättar om sitt arbete med att stötta dem som hjälper andra, och om vikten av att även se barn som anhöriga. Reportaget är en del av Hörby kommuns kampanj för att öka medvetenheten kring psykisk hälsa.
Lena Persson har arbetat i kommunen i över 15 år, idag är hon anhörigkonsulent och arbetar brett mot områden som missbruk, psykisk ohälsa, LSS och äldreomsorg.
Hon beskriver hur anhörigperspektivet ofta glöms bort, trots att det berör många. Lena arbetar för att hela kommunen ska ha ett gemensamt förhållningssätt till anhörigstöd, i linje med en kommande nationell anhörigstrategi.
– Anhörigvårdare är de som stöttar och hjälper någon som inte klarar vardagen helt på egen hand. Det kan vara en partner, ett barn, en vän eller en förälder. Min uppgift är att se till att de mår bra.
Stödet Lena erbjuder är frivilligt och kostnadsfritt. Det kan vara enskilda samtal, gruppträffar eller hjälp att hitta rätt stöd i andra verksamheter. Hon samarbetar med bland annat hemtjänst, biståndshandläggare och skolpersonal, och är ofta ute på arbetsplatsträffar för att visa att hon finns.
– Ibland räcker det med några samtal. Ibland behöver man komma varje vecka. Det viktiga är att man får komma hemifrån, träffa andra och känna att man inte är ensam.
Hon leder bland annat en föräldragrupp för familjer med barn med NPF-diagnoser, där deltagarna får träffa skolhälsovården, familjebehandlare och varandra. Många grupper utvecklas till självhjälpsgrupper som lever vidare även efter att stödet avslutats.
– Kunskap är nyckeln. Det handlar om att förstå sjukdomar, diagnoser och att våga prata om hur man mår. Det finns mycket skam och skuld. Många anhöriga känner att det är mer synd om den sjuka, och därför söker de inte hjälp själva. Men alla som tar hand om någon annan behöver stöd.
Lena lyfter också fram barnens situation:
– Vi har många av våra barn som är anhörigvårdare på något sätt. De bär på oro i skolan och hemma. Det är viktigt att vi ser dem.
Lena beskriver sitt arbete som väldigt givande, framförallt tacksamheten hon möter hos många av de människor som hon lyssnar på, men också lyckan hon ser hos dem som hittar andra i samma sits som sig själva. Hon skickar med ett råd på vägen:
– Vi måste våga fråga: ”Hur mår du?”
Kommunen erbjuder flera olika stöd i form av samtal, grupper och särskilda insatser, som till exempel Anhörigträffar och Skuggsyskon, där barn får stöd i att förstå sin situation och prata om sina känslor. Målet är att förebygga psykisk ohälsa och skapa trygghet.
Tidigt stöd kan göra stor skillnad – både för individens framtid och för samhället i stort. Här kan du hitta och läsa mer om det stöd som finns att få i kommunen på sidan Anhöriga och frivilliga.
Vem ger omsorg – och till vem?
I Sverige finns över 1,3 miljoner vuxna som regelbundet ger vård, stöd eller hjälp till en närstående. Dessa anhörigvårdare är en viktig del av välfärden – men deras insatser är ofta osynliga i samhället. Cirka 900 000 av dem är i arbetsför ålder, vilket innebär att många kombinerar omsorgsansvar med heltidsarbete.
Omsorgsgivandet är vanligast i åldersgruppen 45–65 år, men förekommer i alla åldrar. Fördelningen ser ut så här:
- 50 % ger omsorg till föräldrar
- 25 % till make/maka eller partner
- 20 % till barn
- 20 % till syskon eller annan släkting
- 20 % till vän, granne eller bekant
Kvinnor och män ger omsorg i ungefär samma omfattning, men kvinnor tar oftare ansvar för personlig omsorg och tillsyn, medan män oftare ger praktisk hjälp och ekonomiskt stöd.
Omsorgsansvaret påverkar livskvaliteten och arbetslivet. Närmare 100 000 personer har tvingats minska sin arbetstid eller sluta arbeta helt på grund av sitt omsorgsansvar. Bland kvinnor har 12 % gjort detta, jämfört med 9 % av männen.
Trots utmaningarna uppger många att det känns meningsfullt att ge omsorg – särskilt när de vet att deras närstående får god vård av någon de litar på.
Barn som anhöriga är en särskilt utsatt grupp
Barn som växer upp med en förälder som har psykisk ohälsa, missbruk, allvarlig sjukdom eller som avlider räknas som anhöriga. Dessa barn har rätt till stöd enligt hälso- och sjukvårdslagen, men många får aldrig det stöd de behöver. Många bär på oro och tar ansvar hemma i det tysta.
Statistik om barn som anhöriga
- 17 % av alla barn har haft en förälder med allvarligt missbruk eller psykisk ohälsa.
- 8 % har haft en förälder som vårdats på sjukhus för dessa problem.
- 3 % har förlorat en förälder innan de fyllt 18 år.
- 3 % av 15-åringar stannar hemma från skolan minst en dag i veckan för att ta hand om någon i hemmet.
Barn som anhöriga löper:
- 4–7 gånger högre risk att själva utveckla missbruk.
- Nästan tre gånger högre dödlighet som ung vuxen.
- 2–3 gånger högre risk för psykisk ohälsa.
- Tre gånger högre risk för självmordsförsök.
Barnen behöver:
- Information om förälderns tillstånd
- Möjlighet att uttrycka oro och känslor
- Trygga vuxna och stabila relationer
- Stöd i skolan och i vardagen
Enligt ekonomiska analyser kan samhället spara upp till 35 miljarder kronor per år om barn i riskgrupper får rätt stöd i tid.
Statistiken kommer från Nationellt kompetenscentrum för anhöriga. Läs mer på deras hemsida Nationellt kompetenscentrum anhöriga.
Överlevnadstips för anhöriga
- Planera i förväg
- ta reda på vad du kan få hjälp med
- ta en dag i taget
- Utveckla planer för oförutsedda händelser
- Acceptera hjälp
- Var rädd om din egen hälsa
- Se till att få tillräckligt med vila och ät ordentligt
- Se till att få tid till egen fritid
- var omtänksam mot dig själv
- Dela dina känslor med andra
Källa: U.S Department of Heatlh and Human Services
En del av kampanjen Tillsammans för psykisk hälsa
Under september månad, i samband med Suicidpreventiva dagen (10 september), samt Skåneveckan för psykisk hälsa (vecka 41) genomför Hörby kommun en kampanj, Tillsammans för psykisk hälsa, för att öka medvetenheten kring psykisk hälsa och synliggöra flera av de saker som görs i kommunen för att främja psykisk.
Kampanjen innefattar reportage från olika lokala initiativ som syftar till att främja psykisk hälsa i kommunen. Vi tipsar även om olika utbildningar där du som medmänniska själv kan lära dig mer om hur du kan agera på ett stödjande sätt.
Ett urval av vad som händer i Hörby under september
- Träffpunkten – Elvans träffpunkt är en öppen och frivillig verksamhet i Hörby kommuns regi för alla över 18 år som önskar social samvaro, gemenskap och aktiviteter utifrån besökarnas förutsättningar och önskemål. Öppet varje dag
- Enkelgympa med fysioterapeut på Träffpunkten. Tisdagar klockan 10.00 med start 9 september.
- Afasicafé – Afasicafét är en mötesplats för personer med afasi och deras anhöriga. Vi ses och fikar, spelar spel, samtalar och umgås. Varje måndag 10.00–12.00 på Aktivitetshuset.
Läs mer